Renata Chlumska

Det finns 14 stycken toppar i världen som är över 8000 meter.

Mount Everest , 8850 m, är det högsta och Shishapangma, 8016, är det lägsta. Berget ligger i Kina och i den delen av Himalaya som heter Langtang. Även kallad för Xixabangma eller Gosainthan är det en av de mer lättillgängliga topparna av detta slag. Trots det skedde första bestigningen så sent som 1964 av en kinesisk expedition och blev därmed den sista av 8000 meters topparna att bestigas. Sedan dröjde det ytterligare 16 år innan den andra bestigningen.

Höjden på Shishapangma är uppmätt till allt mellan 8013 m och 8046 och relativt få klättrare har nått bergets högsta punkt. Betydligt fler klättrare har nått den sk Central Summit, förtoppen på 8006 meter.

1997 arrangerade Göran och jag en expedition till berget, Swedish Shishapangma Expedition.

Efter ett misslyckat toppförsök då jag fick vända på dryga 7300 meter lyckades jag så tillslut den 4 juli spränga den magiska 8000 metersgränsen genom att nå Central Summit.

Nedan kan du läsa en kortare intervju gjord i Jönköping strax efter hemkomsten.

Berätta om bestigningen.
- Det var otroligt tufft. Den tunna luften gör det väldigt jobbigt men sen är avstånden oerhörda, du kan gå i flera timmar men det känns som att du inte kommit någonstans.

Överallt är det vitt och det är nästan omöjligt att bedöma hur långt man har kvar till nästa anhalt. Första backen mellan baslägret och läger 1 tog 4-5 timmar och när vi äntligen kom upp och såg tälten en bit bort tänkte jag vad skönt nu är det bara tio minuter kvar men det visade sig vara en timmes vandring till!

Jag var väldigt laddad och hade lite bråttom med det första toppförsöket. Detta ledde till att jag inte hann acklimatisera mig ordentligt och jag mådde fruktansvärt dåligt och kräktes. Jag hade en 600 meter kvar till toppen så insåg jag att jag måste vända, det hade varit för farligt att fortsätta. Visst var det jobbigt att gå ner hela vägen igen till baslägret och ladda om men efter ett par dagar kände jag styrkan återvända och nu visste jag att jag var tillräckligt acklimatiserad.

Och till slut nådde du toppen i alla fall!
- Ja, vilken känsla det var. Vi var i extas! Det var jag, Göran och Cyril Destremau som till slut nåddeförtoppen av Shishapangma (8006m). Det kändes som en evighet innan vi kom fram , vi gick och gick till slut nådde vi en passage med svårare isklättring och när vi tagit oss upp på den såg vi toppen och då var det bara ca 20 meter kvar, det var en otrolig känsla. Sista biten gick vi inkopplade på en smal kam och på varje sida stupade det mellan 1500-2000 meter rakt ner! När vi väl satt där uppe bara bubblade det i magen av glädje - det går inte riktigt att beskriva känslan. Jag var förstås överlycklig att jag inte hade gett upp första gången. Det var också en otrolig lättnadskänsla att veta att jag klarar såhär extremt höga höjder utan syrgas.

-Men äventyret var ju inte slut där... Cyril åkte ju snowboard ner från toppen ! Medans jag och Göran tog oss ner själva.

Efter bestigningen så åkte ni motorcykel hem, varför det?
- Kul tyckte vi. Fast det var väl inte bara roligt. vi köpte ju gamla RoyalEnfields från början på 60-talet och de gick inte fortare en 70-80 km/tim så det tog ju sin tid. De krånglade en del också och min säckade till slut i Tyskland så vi fick åka två på Görans sista biten hem.

Vad gör du nu?
- Jag sköter allt administrativt på Kropp och Äventyr och från och med mitten på oktober skall jag ut och föreläsa. Dessutom håller jag på att återhämta mig efter en maginfektion som jag drog på mig där nere.

Planer för framtiden?
- Nu kommer jag att ta det lugnt med stora klätterexpeditioner i Himalaya ett tag framöver, det gäller för Göran också. Däremot skall jag ägna mig åt små äventyr, ta upp skärmflygningen igen, ta Mc- kort till våren och så blir det något äventyr med kajak. Sen blir det mer klättring så klart - både klippa och is och i vinter åker vi troligen till Norge, Rjukan, och tränar.